Tillgänglighetskraven som följer med kassan

Den 28 juni 2025 trädde lagen om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet i kraft. Den genomför EU:s tillgänglighetsdirektiv, och den räknar upp betalningsterminaler bland de produkter som omfattas. En självbetjäningskassa innehåller en betalningsterminal.

Det här är den regel som oftast saknas när en butik jämför självbetjäningskassor. Leverantörerna beskriver skärmstorlek, fotavtryck och betalsätt. Färre beskriver vad lagen kräver av utrustningen — och kravet följer med den produkt ni köper, inte med installationen.

Vad lagen faktiskt säger

Punkt 2 är den som är enkel att tillämpa på en butikskassa. Betalningsterminaler räknas upp utan förbehåll, och varje självbetjäningskassa har en. Kraven på tillgänglighet gäller alltså den delen av utrustningen oavsett hur resten av stationen klassificeras.

Här är rättsläget faktiskt oklart

Om hela självbetjäningskassan därutöver är en interaktiv självbetjäningsterminal enligt punkt 4 är inte lika givet, och det ska inte påstås åt något håll. Punkt 4 är formulerad som terminaler som tillhandahåller information, och kategorin är i direktivet skriven med uttagsautomater, biljettautomater och incheckningsautomater som exempel. En butikskassa är inte självklart samma sak.

Den praktiska slutsatsen är ändå stabil: eftersom betalningsterminalen omfattas, behöver frågan ställas till leverantören oavsett hur gränsdragningen landar. Be om besked om vilken standard utrustningen uppfyller — för digitala gränssnitt är EN 301 549 den standard som tillämpas.

Övergångsregeln — varför det här blir skarpt vid utbyte

Det betyder att en kassa som redan står i butiken normalt får stå kvar. Det betyder också att beslutet att byta ut eller komplettera den är det tillfälle då kraven blir aktuella. Den butik som handlar upp självbetjäning under 2026 handlar upp den under den nya regimen — inte under övergångsregeln.

Vem utövar tillsyn

Lagen pekar inte ut någon myndighet. 28 § och 30 § säger att den myndighet som regeringen bestämmer är marknadskontrollmyndighet respektive tillsynsmyndighet. Regeringen har gjort det i förordning (2023:676).

Post- och telestyrelsen är marknadskontrollmyndighet för produkter, vilket omfattar interaktiva självbetjäningsterminaler. Ansvaret för tjänster är fördelat på flera myndigheter — Konsumentverket och Transportstyrelsen har delar av persontransporttjänster — men för den produkt en butik köper in är det PTS som är marknadskontrollmyndighet.

Vad det betyder när ni handlar upp

Skyldigheten att sätta en produkt som uppfyller kraven på marknaden ligger på tillverkaren, importören och distributören — inte på oss, och inte i första hand på butiken som köper. Men butiken är den som står med utrustningen, och den som märker det om den inte håller. Tre frågor räcker långt:

• Uppfyller produkten kraven i lag (2023:254), och kan ni visa det?
• Vilken standard åberopas för det digitala gränssnittet — är det EN 301 549?
• Finns det en tillgänglighetsredovisning eller försäkran om överensstämmelse att få ta del av?

Det är frågor en etablerad leverantör ska kunna besvara utan tvekan. Att de ställs tidigt är billigare än att de ställs efter installationen.

Källor

• Lag (2023:254) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet — riksdagen.se
• Lagen om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet — Post- och telestyrelsen
• Förordning (2023:676) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet
• Direktiv (EU) 2019/882 — det europeiska tillgänglighetsdirektivet

Sidan beskriver regelverket översiktligt och är inte juridisk rådgivning. Ansvaret för att utrustningen uppfyller kraven ligger på tillverkaren och leverantören, och ansvaret för verksamheten på butiken. Senast genomgången 2026-09-15.